MIKA

Hej på er!

Fy så mycket det hänt sen sist jag skrev, det vill jag lova.
I torsdags åkte vi mot Stockholm, och tågkonduktören gjorde mig så glad. Han pratade som fasen hela tiden, i en norsk, fin dialekt. När han sen fick se mig och Alex sitta på de minsta stolarna på tåget, mitt i en korridor, tror jag han tyckte synd om oss oh tipsade om att det sällan sitter folk i den lilla djurkupen som fanns i bistrovagnen. Så där satt vi oss, och där fick vi sitta helt själva under hela resan. Inte helt fel.

Det var kokhett när vi kom fram till Stockholm, vi åkte direkt dit vi skulle bo, lämnade våra saker och åkte mot stan och gick runt där en bra stund.

På fredagen var det konsertdags. Vi lullade runt lite i stan innan dess. Vid halv sju-tiden gick vi in til Stadion, och det var så tomt! Ingen kö eller nånting. Jättelite folk inne på Stadion också. Vi träffade på John och Elina där inneoch pratade lite med dem, sen drog jag och Alex och köpte en dricka var,  och snobb som jag är köpte jag givetvis en Ozzytröja också, som alltid. En tröja per konsert/festival, har blivit mitt motto. Efter en bra stund började Black Label Society med Zakk Wylde i spetsen att spela. Vid den tiden hade det hunnit bli en hel del fler människor på plats, tack och lov. Efter massa BLS-låtar och ett skitjobbigt 100 år långt solo spelat av mr. Wylde så började väntan på Ozzy. Tog en bra stund innan han kom på scen, men när han gick på märktes det också.

Det spelades en bra blanding av gamla och nya låtar, Zakk gästade Ozzy på scen, liksom Geezer Butler från Black Sabbath. Några av låtarna som spelades som jag längtat efter var War Pigs, Iron Man, Crazy Train samt Mama I'm Coming Home, och en hel del fler låtar, såklart.

Det var skitbra, verkligen. Dock kunde jag inte njuta till fullo, då jag hade så grymt ont i magen. Men fan heller att jag skulle gå hem från något jag sett fram emot så länge. Nope. Så jag bet ihop och klarade hela konserten.

När vi kom hem, hade jag lika ont. Samma på lördagen, ont även då. Vi gick ut på stan, jag träffade Malou en sväng, sen gick jag och Alex runt en stund till, innan vi drog oss hemåt dit vi bode under resan och kikade på ESC. Jättetrevligt, om jag inte haft så ont.

Söndagen var det dags att åka hem. Ont som fan även då, så jag vågade inte ens ta kollektivtrafiken, utan beställde en taxi som tog oss till Centralstationen. Under hela tågresan sov jag och hade ont om vartannat. När vi kom hem la jag mig i sängen och sov hela dagen och hela natten. På måndagen mådde jag skit även då, så blev hemma.

På kvällen bestämde jag mig för att gå till akuten, så fick med mig Alex. Väntad där ca 1,5 timmar innanjag fick träffa läkare. Under väntetiden fick jag ta stick i fingret och kissa i en mugg. När jag träffade läkaren (som var superbra, rakt på sak, inget tjafs!) så klämde han lite på magen och ställde några frågor, och drog direkt slutsatsen att jag borde åka till Östra Sjukhuset, då det kan vara blindtarmen som spökar.

Så vi fick taxi dit, och direkt vi kom in så möttes vi av en sköterska som tog in oss i ett rum, tog prover samt lät mig kissa i ännu en mugg. Sen sa han att vi skulle få vänta, och att det skulle ta en stund. Timmarna gick och jag hade så ont.
Vi kom in till Östra och tog prover halv elva. Fem timmar senare kommer doktorn. FEM timmar fick jag sitta och ha svinont. Doktorn kom in, ställde frågor, klämde på mig, lyssnade på hjärta och lungor, (denne var också jättebra, också rakt på sak!) och han konstaterade att det inte var blindtarmen.

Han gick en sväng och kollade mina provsvar. Mina värden som inte ska vara höga, var skyhöga, och doktorn sa att det var nog en inflammation/infektion (kommer inte ihåg vad han sa) i en lymfkörtel i magen. Han ville lägga in mig på observation, så de satte mig på dropp, och jag fick vänta på någon som skulle rulla in mig på avdelningen. Alex och svärmor åkte hemåt när jag rullades upp på avdelningen. Jag fick lägga mig i en säng, och en sköterska tog nya prover på mig innan jag rullades in på rummet jag skulle dela med 3 andra.

Nu var klockan halv sju, och jag försökte sova. Somnade, men vaknade innan åtta, så knappt en och en halvtimmes sömn fick jag. Fick en tandborste och en tandkrämstub så jag kunde gå och borsta tänderna, sen la jag mig i sängen och väntade på doktorn. Mitt dropp höll på att ta slut. Sen kom det blod i slangen. Blev livrädd och tryckte på larmknappen, men sköterskan sa att det är ingen fara, det blir så. Jag hade ju ingen aning. Så hon bytte dropp, och blodet åkte in igen. Läskigt som fasen. Sen efter en stund kom en läkare in och sa att proverna fortfarande var höga, men att de gick nedåt, så de skulle skriva ut mig.

Hon sa inte vad det berodde på att värdena var höga, så frågade om lymfkörteln. Hon sa att antagligen är det inflammation i den. Men hon tyckte inte antibiotika var nödvändigt då jag mådde så pass bra (hade inte haft ont sen jag fick droppet). Tykte hon verkade som ett riktigt stolpskott. Men men. De skulle låta mig gå när droppet var urkopplat och jag fått lite papper. En sköterska kom ganska omgående in och tog bort droppet, sen kom läkaren in efter ett tag och gav mig papperena och sa att jag fick gå. Ringde särmor som var påväg, och satte mig och väntade på henne. Sen ville hon prata med doktorn, men hon var lika bäng då med, så vi gick därifrån och åkte hem. La mig i sängen och sov hela gårdagen. Är fortfarande helt slut. Jag har inte ont, men är helt slut i kroppen.

Som sagt, det har hänt en massa sen sist. Kan bocka av punkten *ligga på sjukhus och få ett stolpskott till läkare* på listan över saker att göra innan jag dör.
Jag kommer vara ledig från praktiken nu hela veckan. Trist då det är sista veckan, men jag orkar inte. Ska dit en sväng på fredag och lämna mina praktikpins och säga hej då till tjejerna. På lördag åker jag hem till mamsen i Malung!

Tills nästa gång, sköt om er!

// Mika