2012-11-24
16:27:30
Från bitterfitta till superlycklig
Började dagen med att vakna och känna mig, ja, nyvaken förstås, men också likgiltig. Så vitt jag kunde se var det grått och regningt ute, och jag suckade högt för mig själv. Välkommen till Göteborg, typ.
När jag senare återupptäckte mitt myggbett på vaden jag fått igår gjorde att jag blev mer och mer less. Myggbett i november, inte helt okej kan jag tycka.
Låg kvar i sängen en stund och glodde på Nyhetsmorgon, eller snarare, glodde runt på aftonbladet, twitter, instagram och alla andra sociala medier genom telefonen, medans Nyhetsmorgon stod på i bakgrunden. Masade mig tillslut ut till köket och gjorde mig en filtallrik, satte mig i sängen igen och åt upp denna. Inte hela tallriken givetvis, men innehållet i den.
Sakta men säkert började jag bli människa, inte den gladaste, men ändå. Slog på datorn, sökte som vanligt alla lediga lägenheter inom min prisklass och hoppades på det bästa. Ringde mor och småpratade lite, sedan gjorde jag mig iordning.
Tog bussen till Frölunda Torg, och väl på bussen sätter jag mig långt bak. Samma tanke hade en äldre man, och slog sig ned bakom mig. En blandad stank av urin och alkohol kunde urskiljas, och när jag inte trodde det kunde bli värre börjar karln att mumla för sig själv. Han svor, mumlade och var less på livet. I samma veva blev jag bitter och tänkte att håller inte gubbfan tyst snart tejpar jag igen käften på honom. Han fortsätter ända fram till Frölunda Torg. Mitt bittra, och ganska sanna jag kom fram, lika oväntat som när himlen öppnar sig på en till synes molnfri himmel ni vet. Inte riktigt okej.
Väl på torget vill jag gå in på BR för att hitta en passande julklapp till min ene brorson, men vände i dörren då jag insåg hur mycket folk det var och kom i samma stund på att det är ju faktiskt lönehelg. Blev inte mindre bitter då jag inte tänkt till innan jag åkte, men så kan det gå, så jag gick på måfå in på Gina Tricot och kikade på kläder.
Där, på en klädhängare ser jag de tuffaste byxorna jag någonsin skådat. I fejkläder och allt. Riktiga plastbyxor med andra ord. Letar fram en storlek och tänker att jag kan ju inte bli mer bitter, så jag går in och provar byxorna. Kan tillägga redan nu att jag aldrig i mitt liv fått på mig ett par byxor från Gina Tricot, då de har ganska skumma storlekar oftast. Men nu, idag, fick denna otroligt bredarslade kvinna, på sig ett par urtuffa plastbyxor, och övergick från rena bitterfittan till en av de lyckligaste tjejerna på denna planet. Sann materiell lycka kallas detta. Ringde i ren eufori till moder som mest lät förvirrad när jag uttryckte min lycka till ett par plastbyxor. Mailade henne bilder på dessa och får sedan till svar att de såg ju faktiskt bra ut på. Jag antar att ni kan räkna ut med röven att jag inhandlade dessa plastisar, och gick sedan på moln hela vägen hem (till bussen, som tog mig hem).
Så där har ni min dag fram tills idag. Blandade känslor. Nu ska denna ganska så lyckliga tjej, försöka koncentrera sig på att läsa lite kurslitteratur, när det än så länge är hyfsat lugnt här hemma. Ingen som har en lägenhet i Göteborgstrakten att hyra ut/köpa till mig?
// Mika
Taggar:
Bitterfitta,
Eufori,
Gina,
Gina Tricot,
Jolie Trousers,
Lycka,
byxor,
fejkläder,
gubbar,
gubbe,
mitt sanna jag,
plastbyxor,
superlycklig,
tuffa,
urin och alkohol;
Kommentera inlägget här:
