MIKA

Tjo igen.

Jag har precis duschat, och har skrivit en fin lien önskelista till min bror, som är snäll och ska ta hand om min dator medans jag är hos Alex. Han ska lägga in lite program, typ Officeprogram osv, så ha skrivit en lien önskelista på andra program jag tycker är skojiga att pilla med, samt vill lära mig lite mer om.
Har en snäll bror jag. Eller ja, alla mina bröder är snälla. Finns nog inga bättre bröder faktiskt.
De har hjälp min lilla mor att "uppfostra" mig och bidragit mycket till de intressen jag har idag, det vill säga mina intressen för historia, fotografi, bra musik, konserter, med mera. Jag har världens bästa bröder helt enkelt.

- Micke som alltid hjälper mig med datorn när jag behöver hjälp, och som presenterat mig för massa bra musik, tagit med mig på konserter med mera. Vi kommer alltid in i djupa diskussioner om musik, film osv.
- Peter som alltid stöttar med pengar om det blir kris, och som ofta har gett mig tips om både historie- och fotosaker. Även här kommer vi in i djupa diskussioner om framförallt gamla band som Motörhead, Mötley Crue osv.
- Jörgen, som alltid försöker få mig att tillaga fiskpinnar i brödrosten. Jag tror att han har bidragit till att jag har så kass humor ibland också, haha. Men kass humor = bra humor. Han berättar ofta för mig om hur hans tid i lumpen och skolan var, och vi diskuterar ofta hur mycket skolan skiljer sig nu från då.

Då vet ni det också, hihi.

// Mika

Ja mamma, jag skall strax gå och lägga mig. Puss på dig!

Jag kom inte på någon bra rubrik. Men iallafall, skall komma till saken.

I början av första året på media i Falun var inte roligt. Ångestattacker varje natt och allting, kändes som att jag inte hörde hemma här.
Men i början/mitten av vårterminen i första året kände jag att jag trots allt inte skulle ge upp. Jag började umgås med andra personer, de som accepterade mig som den jag var, och som inte skrattade åt mig, utan med mig.
Det var en ny vändning för mig, en väldigt bra en. Jag började umgås med dessa på fritiden, och vi har nog alltid lika kul, för dessa människor är lite som jag. De är inte rädda för att säga, och stå fast vid sina åsikter. De skrattar och är livliga, de är inte rädda för att göra, eller säga, galna saker.

Jag började tänka på detta nu, då jag på Facebook fick en kommentar på min status, som löd:
Har saknat dig i skolan ju.
Har inte sett dig nått :o

Personen som skrev detta, ja henne umgås jag knappt med eller så, vi säger hej till varann i korridorerna och pratar med varann under gemensamma lektioner, knappast mer än så.
Och jag måste säga att sånna små kommentarer som denna ovan, från en människa man inte känner så väl, kan göra en liten människa som mig, så otroligt glad. Det är sånna små saker som gör att man känner sig betydelsefull och inte osynlig för andra.

Så jag säger tack till Ida i Mp2b, som fick mig att börja tänka mer på hur mycket människor, och små vardagliga saker kan betyda för en!

// Mika