MIKA

Åh, som jag har längtat efter att få skriva om denna upplevelse! Jag börjar från runt klockan 15.30.


På eftermiddagen i torsdags så strosade jag runt på stan i väntan på min vän Malou, när jag går förbi Bengans på Drottninggatan. Där ser jag, på en inte allt för stor lapp "Within Temptation signering kl. 15.30"
Jag blir helt till mig, går in i affären, och kommer på att jag inte har min skiva med mig...
Men till min glädje ser jag hur den står där, deras LP-version av deras nyaste album "The Unforgiving", för 179 svenska kronor. Grabbar tag i den, går till kassan och betalar. Tjejen i kassan frågar om jag vill att hon tar av plasten åt mig, vilket jag ville.

Ställer mig i kön, och en tjej bakom mig frågar om man ska ta skivan från stället och betala direkt eller om man gör det efter signeringen, och jag säger att jag betalade innan jag ställde mig i kön. Sagt och gjort gjorde hon också det, och ställde sig bakom mig i kön igen.
Vi börjar småprata, och jag får reda på att hon heter Fanny, från Norrtälje. Hon frågar vem/vilka jag ska gå med, och jag svarar att jag går själv, det brukar jag göra. "Går du själv!?" frågar hon , lite förskräckt, och säger sedan att jag får gå med hon och hennes kompis. Självklart ville jag det, så vi byter telefonnummer och fortsätter att prata. Efter en, vad som känns som en lång stund, kommer Sharon och resten av bandet och sätter sig längst in i lokalen. Det går fort tills vi kommer fram, och jag får signerat först. Fanny tar kort på mig och Sharon, och sedan tar jag kort på Fanny och Sharon.

Vi båda var nog helt exalterade efter denna händelse och vi skiljs åt utanför butiken, och säger att vi hörs senare.
Malou hade sen innan kommit till Bengans och vi gick mot Cubus. Ringer till bror Micke och berättade min lycka, och han frågar så snällt om inte jag kunde fixa en signerad skiva till honom också. Sagt och gjort, jag gick tillbaka till butiken, köpte en skiva och ställde mig i den väldigt korta kön till bandet.

"Hello.. Again?!" säger Sharon, och jag talar om att min bror också ville ha en skiva, eftersom han inte kunde komma på konserten, som han egentligen ville väldigt gärna. Sharon skrattar till och säger "aaw, poor thing!" och vi skrattar tillsammans. Väl fixat ringer jag till Micke igen, varpå han verkar bli lite chockad över att det gick så fort. Men glad blir han iallafall.

Jag och Malou strosar runt på stan ett bra tag, och glömmer nästan bort tiden. Vi fikar, äter mat och går runt, och vid 7-tiden blir jag stressad och drog mig mot Arenan. Jag hinner dit precis innan förbandet Triggerfinger börjar spela. Jag och Fanny hade talats vid innan, men vi träffar inte på varann förän efter Triggerfinger. Det är smockfullt med folk, 2800 personer tydligen. Det märks!

Iallafall, Triggerfinger, ett för mig okänt band med bluesinfluenser och en jäkla massa humor börjar spela. Måste säga att deras mellansnack var roligare än låtarna, men så kan det vara ibland. Dock var de bra duktiga på att värma upp publiken. Det jag minns mest av Triggerfinger är när sångaren säger: This song, Ladies and gentlemen, is dedicated to your butt cheeks!
Liite konstigt, men ändock väldigt roligt, eftersom han vill att alla ska skaka rumpa. Han har en liten föreläsning om att det var det som rumpan vill, den vill skakas på. Känns lite som ett barnband likt Moraträsk eller så, men ja, kul är det!

 

När Triggerfinger slutat spela står alla och väntar förväntansfullt på Within Temptation, jag hittar Fanny och hennes kompis, och en väldigt snäll tjej släpper förbi mig så jag kommer fram till henne (Stort tack än en gång!) och efter vad som känns som en evighet börjar en kortfilm, Mother Maiden, spelas upp. Direkt efter denna kommer bandet upp och börjar spela Shot in the Dark. Publiken, inklusive mig, blir galna, det hoppas upp och ner, skriks, sjungs med och man ser hur hela bandet njuter av publiken!

Mother Maiden

Efter den låten pratas det lite, och sedan kommer en av favoritlåtarna, In the Middle of the Night. Samma sak här, publiken är skogstokiga, och jag vill inte veta hur många jag råkade trampa på under hela konserten, förlåt! Samtidigt som det sjungs och spelas så förundras man över hur jäkla vacker Sharon är. Har nog aldrig sett en vackrare kvinna, och med tanke på att hon för inte alls längesen födde en unge så är det helt otroligt!

Sharon i egen hög person!

Efter In the Middle of the Night spelas deras första singel från albumet "The Unforgiving", nämligen Faster. Alla känner igen låten och fort går det, höhö. Men efter den går det lite saktare, och en av de bästa låtarna på hela albumet, nämligen Fire and Ice, spelas. Jag börjar nästan gråta, den är så jävla bra, så jäkla fin den låten! Helt otroligt. Jag hamnar i någon form av musikkoma och fattar knappt vad som händer. Jag får känslan av att aldrig vilja gå ut ifrån lokalen igen.

Nu när det spelats nya låtar kommer det en äldre låt, Ice Queen. Den är precis så som jag väntat mig att den ska vara live. Sharons röst håller hela vägen och det kan inte bli en bättre version! The Howling och Our Solemn Hour från albumet "The heart of Everything" spelas. Our Solemn Hour är mörk, har ett långt intro, och sedan sätter den igång. Det blir en ren och skär allsång under hela låten. Det märks att det bara är riktigt trogna fans som är på konserten, för verkligen alla kan låtarna!

Ännu en mycket äldre låt spelas igen, från albumet "The Silent Force", nämligen Stand My Ground. "The Silent Force" var min första platta av Within Temptation, och jag kan låtarna både utan och innan. Sedan visas en kortfilm igen,och efter denna spelas Sinéad från nyaste plattan. Även den grymt bra, och jag tror knappast den kan bli mycket bättre.

Efter Sinéad spelas en låt som är från "The Heart of Everything", What have you Done, och även om inte Keith Caputo är med och sjunger så är det grymt bra!
Iron från nyaste albumet spelas och tätt därefter följer ännu en låt från "The Silent Force"-plattan spelas, det är ingen mindre än Angels. Den här låten får hela publiken att än en gång gå igång och alla blir till en. Den här låtens musikvideo har många gånger spelats upp på MTV, och alla kan den!

Lost, en låt från nyaste skivan spelas och denna är en lugn låt, som också är så fin att man vill börja gråta. I skrivande stund lyssnar jag på just den, och jag minns tillbaka med glädje.

Lost avslutas och två äldre låtar, Deceiver of Fools och Mother Earth spelas. Alla dessa äldre låtar uppskattas väldigt mycket av oss i publiken, och det märker Sharon och killarna. De spelar med stora leenden hela konserten, och de tackar och tackar. Det är dags för dem att gå av scenen, och de kan inte sluta tacka.

Sharon och svensken Stefan (tror jag han hette, kommer ju aldrig ihåg namn på sånt där folk oO)

Väl ifrån scenen börjar vi i publiken locka upp dem igen, och självklart har de ett extranummer, Stairway to the Skies från nyaste skivan.

Totalt under kvällen har Within Temptation spelat 16 låtar, och när vi går ut och jag ska köpa en tröja så är klockan inte mer än halv elva. Jag köpte en hoodie med tryck från The Unforgiving på baksidan. Jag visar upp den och min LP-skiva i ett annat inlägg. Jag har varit på en av de bästa spelningarna i hela mitt liv, och jag hoppas att Within Temptation kommer till Sverige snart igen.

Jag vill också passa på att säga tack till Fanny och Jonna, för att jag fick hänga på er under konserten, jag hade grymt roligt!

En sista bild på vackra Sharon!

// Mika